Idag 11 september 2012 släpptes SOU 2012:59 eller i klarspråk “Nya villkor för public service”. Den beskriver alla möjliga saker och förslagen som ges är generellt moderna och bra.
Men, man pratar inte tydligt nog om digitalradio.
Det är sorgligt att en rapport som skrivs idag fortfarande verkar blanda ihop en viss teknik (T-DAB+) med digitalisering av radiosändningar. I kapitel 4 beskrivs i allmänna ordalag fördelar med digitalisering, men i kapitel 11 kommer huvudtexten i ämnet.
Det jag är orolig för är att Regeringen inte tar ett beslut som är teknikneutralt nog, utan att man faller i fällan att förespråka just T-DAB+ när det finns många olika teknikval. I 11.2.4 skriver man:
Av strategin framgår att det för myndigheten är tydligt att större delen av branschen anser att tekniken T-DAB+ bör användas för utsändningar och att myndigheten därför kan komma att föreskriva om en användning av T-DAB+ eller därmed kompatibel teknik som ett tillståndsvillkor.
Hittar också:
en övergång från FM till digitalradio
Nja, det är en ihopblandning av termer. En av de (se nedan) främsta teknikerna för digitalisering av radio är i FM-bandet, så om man väljer den tekniken (DRM) så blir det inte en övergång från FM till digitalradio. Det blir en övergång från analog till digital sändning i FM.
Självklart kanske branschen eller snarare, de som distribuerar radiosändningar, önskar T-DAB+. De kan önska sig vad de vill. Jag tycker alla de som distribuerar radio digitalt ska kunna få välja vilken teknik de önskar. Den affärsmässiga och ekonomiska risk som finns i samband med ett teknikval måste stanna hos distributörerna och skall inte tas över av Staten eller för den delen Public Service-bolagen själva.
Därför skall Staten förespråka och uppmuntra till digitalisering av radiosändningar men valet mellan T-DAB+, DRM och andra tekniker skall stanna hos distributören. Ett misstag i val av teknik, och pengar måste tas från programbudgeten… Det vore inte bra.
Just p.g.a. att vi har så många olika tekniker och distributörer kanske man ska fråga sig om det är public service roll att sköta distribution? Skall man nå alla lyssnare kanske man måste finnas i alla plattformar och använda all teknik som finns tillgänglig.
Varför kan inte Public Service finnas direkt i mobiltelefonnäten och i T-DAB+ och över Internet och i DRM?
Om man sedan frågar mig vilken teknik som jag tror är framtiden (vilket alltså jag anser är en fråga, och risk, som distributionsbolagen skall ta) så säger jag DRM, förutom distribution över IP.
Förresten gick just Magine i beta i veckan. Hur bra tjänst som helst. Borde inte P1, P2 och P3 (och de kommersiella kanalerna) finnas där?