Hur Kommuner bör stimulera bredbandsutbyggnad

Created:

Det pågår en hel del diskussioner – fortfarande – om huruvida kommuners agerande stör eller hjälper bredbandsutbyggnaden. Jag har genom åren (sedan 1992) fått svara på dessa frågor om och om igen. Jag ser också en hel del förvirring, där bl.a. min syn misstolkas och förvrängs kanske på medvetet sätt till och med, så låt mig ta och summera, igen.

Först och främst är min syn glasklar: en Kommun har inte bara rätt att, utan en skyldighet att, se till att Internetaccess av god kvalitet kommer alla kommunens innevånare, företag och besökare tillgodo. En Kommun skall vara en bra plats att bo och verka i. Och att besöka naturligtvis.

Därmed är jag absolut för alla initiativ där Kommuner ser till att det finns gratis WiFi här och var. Jag är också för saker som EDUROAM.

Frågan är för mig inte detta utan hur en Kommun bör agera. För att diskutera detta måste vi se på hur utbyggnad av access sker, och vilka olika delar som ingår i en accesstjänst. En sådan beskrivning är den som bl.a. Acreo varit med och gjort för EU-KommissionenBroadband Investment Guide. I princip består det hela av tre lager: passiv infrastruktur, transmission (av något slag) och tjänster.

Målet för en kommun är att tjänster blir tillgängligt för de som finns i Kommunen, och för att detta ska vara bra ska det finnas bra utbud så att slutanvändare kan välja inte bara i ett gott utbud utan också att slutanvändaren kan ta del av nya tjänster, och varför inte själv erbjuda tjänster? Såväl till de inom som utanför Kommunen.

Om nu inte tjänster erbjuds på det sätt som Kommunen önskar, vad ska då Kommunen göra? Det finns ett par saker som är möjliga, men tyvärr är ryggmärgsreaktionen inte så bra, den att Kommunen själv ska ge sig ut och etablera tjänster. Det är lika fel som att en och endast en spelare etablerar vertikalt integrerade lösningar. För att använda de beskrivningar som används i KOM rapport jag refererar till ovan, så blir det ALOM-lösningar (Active-layer open model)1 där ibland även SP (tjänster) tillhandahålls av ALOM-aktören. Kommunen tar i dessa fall inte bara bort potentiell marknad från de kommersiella aktörerna, de tar bort sig själva från marknaden. Exempel på sådana felaktiga lösningar är när Kommun bygger ut fibernät (passiv infrastruktur) och inte hyr ut till alla på lika villkor (vilket tex krävs om stöd getts till utbyggnaden), när en Kommun hyr passiv infrastruktur och tar bort sin egen verksamhet från marknaden eller om Kommunen tillhandahåller på egen hand tjänster på marknaden. Observera att jag här inte talar om huruvida Kommunen konkurrerar eller inte i det senare fallet med marknadens aktörer, för marknaden kanske inte finns där alls. Inte hittar ekonomi i etablering etc. Dvs Kommunen kan fortfarande kanske inte göra fel, men de gör inte rätt. Stor skillnad.

Det stora felet är att det inte erkänns att istället för att bygga vertikalt integrerade lösningar så måste man göra horisontell skiktning i värdekedjan. Passiv infrastruktur för sig, aktiv transmission för sig, tillhandahållande av tjänster för sig. Om inget annat för att erbjudande av tjänster och access kräver ganska mycket investeringar. Kundtjänst, hantering av kontakt med Polis och uppfyllande av en mängd andra funktioner och krav som ställs av Lagen om Elektronisk Kommunikation. Dvs så snart en Kommun erbjuder tjänster måste de precis som (små) operatörer lösa alla de problem som andra spelare redan löst.

Om en kommersiell spelare inte bygger ut så betyder det förenklat att kostnaden för utbyggnaden inte är tillräcklig för att täckas av de extra inkomster som genereras av utbyggnaden. Det är det problemet en Kommun måste adressera.

Vad kan en Kommun göra? Vi vet redan att en Kommun kan se till att det finns passiv infrastruktur som kommersiella aktörer kan hyra. Ju billigare desto lägre etableringskostnad. Antingen investerar Kommunen själv (som tex i Stockholms Stad där STOKAB bygger fibernät). Eller så skriver man som i Tomelilla överenskommelse med marknadens aktörer (Tomelilla Kommun har avtal med Teleservice) om utbyggnad av passivt nät som har en given prislista. Genom att göra detta ser Kommunen till att alla problem med etablering och i många fall kommunikation med Kommunen (markrätt, byggnadstillstånd, samordning av grävning etc) är så smidig som möjligt. Speciellt om Kommunens bolag själv gräver.

Men passiv infrastruktur är inte allt en Kommun kan tillhandahålla. Man kan också vara samordnare, förmedla kunder, ha information på sin websida, sprida information ihop med allmänt material om etablering i Kommunen etc. Till de som flyttar in, till de som söker industrimark etc.

Detta är även beskrivet i en rapport av ISOC och Analysys Mason om blockeringar vad gäller utbyggnad av Internet i Afrika. Nu frågar sig läsaren naturligtvis vad Afrika har med Sverige att göra, men det är exakt samma problem som återkommer där som finns i Sverige.

Ok, givet att det är billigt att bygga ut, då har produktionskostnader (både CAPEX och OPEX) minskats. Men kommersiella operatörer kanske ändå inte vill etablera sig. Vad ska Kommunen göra då? Jo, att helt enkelt köpa funktion på marknaden. Och det kan antingen ske som del av avtal vad gäller hyra (och/eller utbyggnad) av passiv infrastruktur eller som separata avtal. Det kan verka billigt att driva en tjänst på egen hand, men det är precis lika billigt, dyrt, enkelt, svårt för offentliga spelare som privata. Vad gäller avkastningskrav ser jag Kommuner som kräver högre avkastning av sina egna bolag än vad privata ägare kräver. Och slutligen ser jag de som tror att det inte ställs samma krav av tex Post och Telestyrelsen vad gäller hantering av nät och kunder om ägaren är offentlig. Det är också fel.

I grunden ser jag därför Kommunens ansvar ganska enkelt:

  1. Att det finns passiv infrastruktur tillgänglig på icke-diskriminerande villkor. Precis vad som krävs explicit av de etableringar som får statsstöd.
  2. Att det finns tjänster tillgängliga för slutkund.

I Sverige finns det några klassiska exempel som diskuteras, och låt mig kommentera dem här:

Växjö

I Växjö har det byggts fibernät men även en tillhandahållare av transmission, en s.k. Kommunikationsoperatör eller KO, Wexnet. Detta har skett i många andra Kommuner, men skillnaden är att i Växjö finns dels inte passiv infrastruktur tillgänglig på marknaden, dels är den teknik som valts av KO av sådan kvalitet att den tjänst som finns tillgänglig på marknaden inom Kommunen är helt enkelt undermålig. Kommunen har alltså inte uppnått det mål som man önskade, att situationen skulle bli god.

Halmstad

Halmstad är liknande Växjö i det att det finns en dominant aktör, Kommunägd, som tillhandahåller inte bara passiv infrastruktur utan även KO-tjänst. Dock är den av betydligt bättre kvalitet än i Växjö. Problemet som fanns i Halmstad var att svartfiber inte hyrdes ut alls. Inte ens till de 3G-operatörer som önskade detta för sina basstationer. Inom Kommunen blev det därför sämre kvalitet på mobilnäten bara för att det Kommunala bolaget vägrade släppa in konkurrenter i fastnätsaccess via fiber. Detta löstes, och idag ser vi ett gott samarbete mellan det av Kommunen ägda bolaget och de kommersiella aktörerna. Fortfarande är det naturligtvis icke-optimalt med exklusiv rätt att aktivera fiber i accessnäten, men…suck…

Helsingborg

Helsingborg har seglat upp som ett intressant diskussionsämne pga det fria WiFi som de erbjuder. Jättebra idé! Men inte så optimal lösning. Konkurrensverket har tagit ett initiativ och ställt frågor till Kommun såväl till operatörer. Dessutom har Socialdemokraterna lagt sig i, i varje fall när de var i opposition (vi får se vad de anser idag). Jag tycker frågorna är bra även om jag förväntar mig KKV säger det inte påverkar konkurrensen. Jag anser alltså det inte är fel av Helsingborg och andra att se till att det finns fritt WiFi. Däremot anser jag inte Helsingborg gjort det på rätt sätt eftersom jag som jag beskriver ovan anser att tjänsten fritt WiFi skall tillhandahållas av kommersiella spelare, men Kommunen skall vara garant för tjänsten. Och återigen, genom att först se till att passiv infrastruktur och etablering blir så billig, snabb och enkel som möjligt. Och sedan genom att om det behövs Kommunen helt enkelt betalar för att tjänsten skall etableras. Inte genom att Kommunen bygger en operatör och konkurrerar med de tillhandahållare som finns på marknaden. Och detta även om utbyggnaden i sig inte konkurrerar, tex för att marknaden aldrig skulle byggt ut där Kommunen bygger ut. Utan för att Kommunen missar att använda de pengar man använder för utbyggnaden som stimulans för bredbandsutbyggnad. Notera dock att Konkurrensverket inte tittar på de saker som jag har åsikter om. Det kanske säger mer om Konkurrensverket än om de lösningar som Helsingborg valt…

För att ta fritt WiFi som exempel skulle jag vilja diskussionen ser ut så här:

Kommun: Vi vill ha fritt WiFi med SSID “Kommun” inom det område som du ser inringat på kartan. Vad kostar det?

Operatör: Finns det fiber till dessa ställen?

Kommun: Till 50% av ställena, de andra som ni önskar sladd till gräver vi till.

Operatör: Och möjlighet att sätta upp accesspunkt, tillstånd etc?

Kommun: Det hanteras genom att ni kontaktar vår kontaktperson Bosse och samarbetar med honom. Kommun: Och dessutom står vi naturligtvis för marknadsföring och reklam.

Operatör: Ok, då kör vi. Det kostar x kr/mån.

Kommun: Ok, det är ett pris vi accepterar, men bara om ni samtidigt i detta nät inkluderar era kommersiella WiFi-tjänster, inklusive EDUROAM i det fall ni har det, och att ni på de platser där ni nu etablerar er erbjuder FTTH till grannarna. Operatör: Det är ett rimligt krav.

För att summera, att Kommuner i Sverige gör saker på egen hand, och inte i samarbete med kommersiella aktörer (i en del fall inte ens i samarbete med av Kommunen ägda företag) har aldrig lett till långsiktigt bra resultat. Fritt Wifi och andra mål vad gäller tjänster till de som vistas på ett eller annat sätt i Kommunen kan absolut vara mål som man vill ska uppnås, men hur dessa mål ska uppnås måste planeras väl och i samarbete med de kommersiella aktörer som Kommunen till syvende och sist vill vara vän med och samarbetspartner till. Precis så som KOM beskriver i sin rapport.


  1. ALOM - Active-layer open model, innebär att en och enbart en spelare etablerar och opererar både passiv och aktiv lager i värdekedjan. Denna spelare bygger ut utrustning i alla accessnoder och bygger ett (öppet) operatörsneutralt nät som alla tjänsteleverantörer kan använda för att leverera tjänster till slutkunder.