I dagens IDG finns jag visst med på en helsida. Jag hoppas läsarna förstår att jag känner att jag är någonstans mittemellan de som kräver absolut neutralitet, och de som tycker marknaden kan lämnas helt fri.
För att repetera så anser jag inte att vi i Sverige har problem med neutralitet. Vi har problem med öppenhet, och ofta pratas det om öppenhet när neutralitet ska diskuteras och tvärtom. Men är det någon skillnad? Jag tror inte det. Jag tror öppenhetsdiskussionerna i Sverige är vår version av nätneutralitetsdiskussionerna.
Vilka problem har vi? Jag skrev en hel del härom dagen, men det blev inte så klart och kort och koncist som jag önskat. Så här kommer det mer koncentrerat. Och de verkliga problemen.
1. Access till svartfiber
Det är för svårt att idag få tag i svartfiber. Och om det finns en fiberägare som inte tillhandahåller svartfiber så är det ofta ibland omöjligt att få parallellförlägga egen fiber.
2. Oklar äganderätt till fiber
I de fall en accessleverantör delfinansierar utbyggnad av tex FTTH (fiber till hemmet) är det oklart vem som egentligen äger fibern. Är det, som jag önskar, fastighetsägaren som äger fibern?
3. Dålig information om nåbarhet till tjänster
Innan en kund beställer en tjänst (det må vara email, webhosting, IPTV, VoIP etc), är det känt om kunden kan komma åt denna tjänst från godtycklig plats på Internet eller inte? För alltför många kunder är det först på semestern som det framkommer vilka begränsningar som finns.
4. Öppenhet på Internetaccessnivån är odefinierat
När en kund köper bredband så är det oklart vad som egentligen ingår. Internetaccess är i princip god vad gäller alla leverantörer i Sverige, men det kan snabbt bli sämre. Om reglering forceras fram vad gäller infrastrukturkonkurrens utan att se även på tjänstekonkurrens (vilken kräver en öppen Internetaccess) så kan det i framtiden bli flera parallella vertikalt integrerade leverantörer av förädlade delar av värdekedjan ovanpå samma fiber.
5. Diskussioner om huruvida fiber behövs
Problemet med detta är att diskussionerna inte kommer framåt. Jag hoppas att Infrastrukturminister Åsa Torstenssons uttalande igår att 90% av alla hushåll ska ha 100Mbps år 2020 slutligen får tyst på dessa diskussioner. Om vi ska lyckas med detta i Sverige måste det finnas ett fibernät utbyggt intill ett fåtal hundra meter från varje hushåll. Oavsett om sista biten (själva slutaccessen) sker med fiber, koppar eller radio.
6. Ingen sätter ner foten vad gäller e-ID
…och de som försöker göra det håller fast vid lösningar vi vet inte fungerar i det långa loppet. Utan överenskommelser hur vi ska bygga ett system som underlättar innovation och konkurrens, som den beskrivning av federerad e-ID i Sverige som Kirei skrivit ihop med en standard som SAML-2.0, så kommer vi inte komma framåt.
7. Ingen har på riktigt hand om robusthetsfrågor i Sverige
Jag beskrev i ett inlägg hos Mindpark hur Stormen Gudrun skakade om Sverige (bokstavligen). Jag beskrev lite av problematiken där, men Kurtis har på ett mycket rakare och klarare sätt beskrivit situationen. Den är ohållbar. Ingenting hindrar MSB att komma fram till just detta i den utredning de nu gör, men jag är orolig att MSB inte gör det.