Öppna nät - myterna, möjligheterna, problemen

I tisdags den 3 juli arrangerade Netnod ihop med Rala en session under årets politikervecka i Almedalen. Diskussionen leddes av Mats Sjödin från Telekomnyheterna, medan Patrik Fältström och Karin Ahl försökte hjälpa till att hålla diskussionen igång.

De gäster som diskuterade de viktiga ämnena är dock de viktiga, och vi hade tur att få sådana personer som, för svartfiberdiskussionen:

  • Jörgen Svärdh, Utsikt
  • Mikael Ek, SSNf

…och för diskussionen om internetaccess:

  • Peter Nou, Vinnova
  • Javeria Rizvi Kabani, Svenska Institutet
  • Joakim Lundblad, Sydsvenska Industri- och Handelskammaren

I den första diskussionen, om svartfiber, presenterades ett Manifest för fiberägare. Detta skapade en hel del diskussion naturligtvis, men i stort verkade alla deltagare vara överens. Viss tveksamhet uppstår dock när det talas om vilken typ av öppenhet som behövs. Eller uttryckt annorlunda, vilken typ av grossistprodukt som behövs. Se själv utsändningen av den första delen av sessionen:

httpv://www.youtube.com/watch?v=BWAXHwbWUx4

Det jag hängde upp mig på var att det var så många som talade om behovet av tjänster som inte gick över Internet. Som tur är, återigen, tycker jag, börjar organisationer som SABO tveka och förstå problemet med sådana tjänster. I korthet, om en tjänst bara finns i t.ex. en kommunikationsoperatörs nät, då måste alla som använder denna tjänst vara kunder till denna (samma) kommunikationsoperatör. Inlåsning, fastlåsning,… Dessutom kan denna tjänsteleverantör bara nå denna kommunikationsoperatörs kunder. Antal möjliga kunder är litet. Alltför litet.

Om istället tjänsten är Internetbaserad, då kan tjänsteleverantören nå alla Internetanvändare i hela världen. Två användare av samma tjänst behöver inte vara kunder till samma nätleverantör. Och fastlåsningen existerar helt enkelt inte.

Under sessionen kom det fram ett exempel på en sådan tjänst, medan listan över lyckosamma tjänsteleverantörer som gör Internetbaserade tjänster är mycket längre: klarna, pricerunner, gymgrossisten, tradedoubler, rebtel, sendit, wrapp, hotsip, spotify, global ip sound, izettle, epidemic sound, mojäng, loadimpact, voddler och många andra. Och det är bara de jag kommer på rakt av, och bara företag i Stockholm!

Om det nu är så att man av olika skäl behöver ha bra kontroll över transporten, då väljer man att hantera tjänsten över ett VPN eller kanske privat IP-baserat nät, men arkitekturen för tjänsten måste vara sådan att den fungerar över Internet.

Manifestet då? Jo, det bygger på att en fiberägare som gör rätt lovar att leva upp till dessa punkter:

  1. Man har ett öppet svartfibernät, och säljer svartfiber som grossistprodukt
  2. Man har en publik prislista, med samma priser till alla (inkl. en själv)
  3. Det område man täcker är publikt åtkomlig information
  4. Grundprodukten är svartfiber som hyrs ut i par
  5. Tilläggstjänster (el, colo etc) erbjuds även de enligt publik prislista och villkor
  6. Skäl att inte hyra ut fiber är objektiva och extremt få
  7. Kanalisation förläggs så att även sådan kan hyras ut
  8. Om man även erbjuder förädlade tjänster redovisas dessa tydligt och sepererat från fiberverksamheten

Jag hoppas att så många som möjligt dels kommer med synpunkter på detta, dels att många fiberägare har intresse av att leva upp till dessa punkter. Tex SSNF medlemmar och fiberägare med direkt eller indirekt koppling till Kommunal (eller annan offentlig) verksamhet.

Andra delen av sessionen handlade om Internetaccess. Talarna beskrev på ett tydligt sätt varför öppen internetaccess är så viktigt:

httpv://www.youtube.com/watch?v=rTi6BqOHNfQ

Argumenten var bra tycker jag. Koppling mellan möjlighet att kommunicera till såväl innovation som alla möjliga funktioner kopplade till mänskliga rättigheter.

Speciellt två saker vill jag plocka upp från diskussionen. Den första att vi inte kan säga att vi inte har censur eller begränsning av kommunikation i Sverige. Detta pga att så länge processen som används för att filtrera olaglig information (som tex övergrepp mot barn) inte är känd och tillräckligt transparent. Dvs, om man har begränsningar eller inte i kommunikation beror inte bara på om det finns en faktisk begränsning eller inte utan också hur begränsningarna har implementerats.

Den andra att konsumenter mer och mer får problem att veta vilka accesstjänster som är öppna. Vi måste ha enklare modeller än de som t.ex. används för mobildata att beskriva just den öppna tjänsten. Jag tycker att vi absolut inte ska begränsa möjligheten att sälja (billiga) bredbandstjänster med begränsningar (av t.ex. VoIP), och dessa måste kanske förklaras på både ena och andra sättet.

Men, vi behöver ett ord, varför inte Internetaccess för de bredbandstjänster som inte har begränsningar. Eller snarare, har de absolut minimala begränsningar som vi alla är överens behövs och är acceptabla.

IT-Kommissionen arbetade fram en gång i tiden en specifikation, och jag hoppas vi kan komma fram till en moderniserad variant som branschen kan acceptera. Detta skulle göra det enklare för konsumenterna och det skulle ge möjlighet för accessleverantörerna att på ett enklare sätt sälja denna till skillnad från bredband premiumtjänst.

Om du är intresserad av att hjälpa till, hör av dig till mig.

Och fortsätt twittra med tag #unbundle.